Den vackra planen som sjönk

Igår hade jag vackra planer för min löpning, planer som gick helt i kras.
Jag hade tänkt ta cykeln efter jobbet ner till Långholmen och sedan byta om där, lämna mina kläder vid cykeln, springa ett varv runt Söder och sedan avrunda med ett dopp i Mälaren.

Så långt följde jag min plan så långt att jag cyklade ner till Långholmen.

Väl framme vid Långholmen tänkte jag bara innan jag påbörjade min löpning att jag skulle ta ett snabbt dopp.
Detta var nere vid min spot, jag har under de senaste 15 åren kallat min spot för Sniperträdet, varför minns jag inte exakt men det beror nog delvis på att det är ett träd man kan bada ifrån.

Okej, så jag hoppar ifrån Sniperträdet på Långholmen och simmar ut en bit i Mälaren, tänker på min löpning jag just ska genomföra, tänker att det ska bli kul. Då hör jag plötsligt en röst säga
– Allan, is that you?
Det är min gamla inneboende Jordan. Jordan hyrde ett rum hos mig under ett år när vi båda pluggade. Jordan var här på utbyte från sin konstskola i NY. Medan jag pluggade dubbelt och hade ett helvete att få saker att gå ihop levde Jordan ett fullständigt bekymmersfritt liv, pluggade på Konstfack och var ute och festade jämnt. Det var inte kul att bo med en dekadent amerikansk konststudent som levde den amerikanska europamyten hela vägen ut om man säger så.
Lika trist som det var att bo ihop med Jordan för typ sju år sen, lika roligt hade vi ihop och lika mycket tyckte vi om varandra.
Vi har inte haft kontakt sedan vi bodde ihop och Jordan har inte gått att nå.
Nu stod han alltså i mitt Sniperträd på Långholmen och skrek mitt namn. Han var i Sverige för att sätta ihop sin utställning på Magasin 3 (det går bra nu). Så vi badade lite, drog till Morfar G (min kompis Js krog på Swedenborgsgatan) samt satt där och snackade halva natten och vips så var joggingrundan borta. Det blev inget av med den, slumpen drog min joggingrunda bort från mig. Slumpen kan verkligen vara fin på det sättet.
Idag måste jag träna, min kropp och min själ ber mig om det, kräver det.