Ska ut och springa med F idag. Som vanligt är jag skraj eftersom han har börjat träna på alvar. Han kommer knäcka mig när som heslst.
Han gjorde denna rutt till mig så man kan förstå sträckan jag drog på min ultramara.
Känns lite mäktigt och jag känner mig plötsligt en smula stolt. Om F slår mig på tre milarn vi ska ut på idag tänker jag skylla på att jag har Ultran kvar i benen fast det inte är sant tror jag.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment