Hinderbanan

Igår försökte jag ta ut mig rejält på en 15K bana. Det gick helt okej även om tiden inte blev den bästa. Värmen var fortfarande svår när jag gick ut igår så jag svettades rejält. Dessutom drabbades jag av denna årstids stora plåga vid ett flertal tillfällen , jag fick in knott i mina utstående ögon. Jag får det jämt och det är verkligen obehagligt. Det sticks och känns jobbigt. Måste köpa löparglasögon men vill inte, vill verkligen inte ha en enda pryl till som jag blir beroende av att ha med mig.

Okej, so far löpningen. Det var först efter turen som jag gjorde det. Kanske det dummaste jag gjort på ganska länge. Eller nej men i alla fall ett tag.

Jag hade bestämt mig för att avsluta mina 15K med att springa ner till hinderbanan på Karlberg och titta på när två goda vänner gjorde hinderbanan, tänkte sitta och stretcha och se andra svettas. Kanske tänkte jag att jag kan prova något enstaka hinder bara för att liksom. Men jag vill inte köra igenom banan med alla värdelösa och lite farliga hopp som ska utföras. Jaha så planen var att inte hoppa runt så mycket därnere på Karlberg.

Den planen sprack.

Väl där tyckte jag att det verkade som den bästa idé i världen att köra hela hinderbanan med full fart och att hoppa över hindren ordentligt också. Det är ju höga hinder och jag hoppade ner från dem, hasade inte som jag senare märkte att de flesta andra gjorde. Nej för jag gillar inte att mesa, jag vill ge allt, lite som New York Dolls gjorde på sin tid liksom, så jag hoppade. Och vad fel jag gjorde, nu sitter jag här med ont i fötterna och knäna och känner mig gammal och korkad. Ska försöka vila ikväll och hoppas att vilan gör så att verken går bort för att sedan lyckas fortsätta med min tidspress.