Jag hade ett mål med denna säsong, det var att skaffa mig en tatuering, min första. Jag hade tänkt att jag skulle nå sub 2.45 och jag hade tänkt tatuera in min tid någonstans på min kropp, någonstans där jag kunde se den ofta, inte så mycket för att skryta som för att påminna mig själv om en tid i mitt liv. En tid då löpningen var snudd på allt mitt liv kretsade kring. Denna tid är inte över, mycket kretsar fortfarande kring löpningen, men saker och ting har ändå förändrats.
Jag har denna blogg att tacka för mycket, jag har löpningen att tacka för mycket, och jag har så många människor att tacka för så mycket. Ändå tänker jag bara på en sak när jag nu ska summera något på denna blogg, detta blir ju lätt fjantigt, men jag tänker ändå bara på en sak; jag tänker på alla dessa vägar som jag springer på. Som sista inlägg ska jag nu, ur huvudet skriva ner alla dessa vägar, alla vägar jag tänker på och som jag älskar, och som jag alltid längtar till. Det blir en hyllning till underlaget, till vägen, till Stockholm.
Tack för att ni läst denna blogg!
Brunnsviken, Linnégatan, Södermalm runt, Loudden, Grusvägen vid Waldermarsudde, Roslagsgatan, Lidingövägen, Lilljanskogen, den långa vägen ner till Kivik, Maskinbacken, strandprommenaden in till Cannes, alla stigar på Muskö, gatan längs den lilla kanalen i Berlin, Vesterbrogate, vägen ner till Mem, Boylston street, backen upp till fotbollsplanen i Tanto, Årstabron, Västerbron, alla spåren i Ursvik, Regeringsgatan, Brunnsgatan, Under den Linden, Vallhallavägen, Södermälarstrand, Laduviken, Edsviken, Djurgårdsbrunnskanalen, hela norra Djurgården, hela resten av Djurgården, Djurgården, Djurgården, Djurgården, Les Alpes Maritimes, Gorges de Verdon, The Reservoir i Central park, Strandvägen, Nackareservatet, Milspåret i Hellas, och tusen mil till, alla dessa mil, de utgör det vackra navet.
Ha det bra, vi ses senare någon annanstans.
Runners High, Runners High
12 comments:
Åh nej!! Inte sluta nu?! Får väl nöja mig med att gräva i ditt bloggarkiv då :( Och lyda din piska på träningarna framöver :D Vi ses! *hoppas ändå på bloggens överlevnad*
Jag hade kunnat ge tips på bra tatuerare i Sthlm annars om du vill ha =)
Tråkigt att det kom ett slut ändå, det gav ju lite hopp med senaste posten.
Lycka till med träningen och jag antar vi ses hos Nix efter Stockholm Marathon =)
my hero. jag som blev så lycklig när det kom ett inlägg. *skrapar smulor i väntan på flera*
jag hade lätt tatuerat in 2.54 (var det väl du sprang på i Berlin i fjol?) om jag hade det som mitt pers. hejdå.
Allan, Runners High and no one else. Du har inspirerat så många så mycket!
Jag tror att den där tatueringen blir verklighet en dag, till slut :)
Tack för det!
Du skriver väldigt bra - fortsätt gärna att publicera dig i nån annan form om du pallar - krönikor i Runner's World eller nåt?
Och just nu i iTunes - A Man Alone med Frank Sinatra.
Elektronisk symbolik.
M
Fint Alle! Mycket fint!
Du verkar må riktigt jävla kasst, hoppas att du tar dig över kanten...
Kom tillbaka! Allt är förlåtet!
Nej, tatuera inte in 2.54, som någon skrev. Men ge träningen ett år till, och lägg på ytterligare 2 mil i veckan på träningen. Du kommer att nå målet! Heja!
Jag saknar din blog, Allan! Den bästa jag nånsin har läst och kommer att läsa.
Kom tillbaka! Snälla!
Post a Comment