Monday, September 22, 2008
Jag minns alla mina marathonlopp och hur de brukade ta på mig
Jag minns alla mina gamla lopp relativt väl. Och jag minns hur de har tagit på min kropp, jag brukar inte kunna gå efteråt. Kommande söndag kommer garanterat inte bli något undantatg, tvärtom. Jag är redan nu rent ut sagt rädd för efterkommande smärta. Jag ger mig själv i det närmaste små chanser att jag ens kommer i mål. Så i detta nu, en vecka präglad av ångest och längtan, jag vill bli av med det liksom. Ha det överstökat, samtidigt en nära nog destruktuiv längtan efter den där känslan av att man lever. Berlin närmar sig.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
8 comments:
Det ska göra ont. Skitont. Men helst bara i muskler och senor INTE i kapade ben.
Fyfan vad ni skrämmer mig:( Hur ska jag överleva mitt första marathon? Vad har jag gett mig in på;) Ha båren redo när jag kommer raglande!
Helena, inga problem. Jag bara bygger myten liksom. Det kommer gå som en dans.
Har det någon gång hänt att du tänkt dina marathonlopp som romanser, eller till och med som älskarinnor? Tanken liksom bara slog mig. Helt klart cool tanke isåfall. Lycka till i Berlin hur som helst, även om det kanske inte (utåt sett)blir din allra mest glamorösa "affär" eller relation. Men det kan ju kanske bli ångande hett och härligt ändå, på sitt sätt!
Black is beautiful. Må din destruktiva längtan bära dig på starka ben!
Kom igen nu Allan - sätt fart på baissningen!
Som den videon jag har på bloggen nu alltså, "The day after the marathon": http://www.youtube.com/watch?v=m-hCuYjvw2I&eurl=http://berglundbloggar.wordpress.com/
Kör hårt! :)
Hade onekligen varit kul att få se målfoto när Mia kör en omvänd variant på "bära kärring" och kutar i mål med dig på ryggen.
Nä allvarligt. Med din rutin och en & annan dos av den starka drivkraften vid namn ångest kommer Mia få springa i mål utan barlast.
LYCKA TILL i Berlin, men glöm inte vara rädd om ditt ben.
Post a Comment