Statusrapport

Nu ska jag skriva ner min kropps status och var jag just nu ligegr i min träning. Eftersom denna blogg i hög grad även fungerar som min personliga dagbok så behöver ni inte läsa detta inlägg, det är mer riktat till mig själv, i framtiden (hej hej).

Hitler och Mussolini har nästan oskadliggjorts. Särskilt Hitler var sjukt jobbig under sommaren.
Mina iläggssulor (formgjutna) har hjälpt mig.
I övrigt inga skavanker heller, allt är uppåt rent kroppsligt, det enda jag just nu saknar är farterna. Detta som en följd av att jag inte orkar köra de tuffa intervallpassen så värst ofta. Plus att jag dricker för mycket öl och vin och är uppe för sent på nätterna och gör andra dekadenta grejer.

Så, mitt löfte, min nystart, mitt fokus under de två månader som återstår till Berlin Marathon är att jag ska bli en snabbare löpare. Jag ska, återigen bli en stabil sub 40 löpare på 10K.

Det är mitt mål fram till Berlin. Sen ska jag bli en stabil sub 80 löpare på 20k.....
Nej jag har ju egentligen bara ett mål, sub 3.10 i Berlin.

Den vackra planen som sjönk

Igår hade jag vackra planer för min löpning, planer som gick helt i kras.
Jag hade tänkt ta cykeln efter jobbet ner till Långholmen och sedan byta om där, lämna mina kläder vid cykeln, springa ett varv runt Söder och sedan avrunda med ett dopp i Mälaren.

Så långt följde jag min plan så långt att jag cyklade ner till Långholmen.

Väl framme vid Långholmen tänkte jag bara innan jag påbörjade min löpning att jag skulle ta ett snabbt dopp.
Detta var nere vid min spot, jag har under de senaste 15 åren kallat min spot för Sniperträdet, varför minns jag inte exakt men det beror nog delvis på att det är ett träd man kan bada ifrån.

Okej, så jag hoppar ifrån Sniperträdet på Långholmen och simmar ut en bit i Mälaren, tänker på min löpning jag just ska genomföra, tänker att det ska bli kul. Då hör jag plötsligt en röst säga
– Allan, is that you?
Det är min gamla inneboende Jordan. Jordan hyrde ett rum hos mig under ett år när vi båda pluggade. Jordan var här på utbyte från sin konstskola i NY. Medan jag pluggade dubbelt och hade ett helvete att få saker att gå ihop levde Jordan ett fullständigt bekymmersfritt liv, pluggade på Konstfack och var ute och festade jämnt. Det var inte kul att bo med en dekadent amerikansk konststudent som levde den amerikanska europamyten hela vägen ut om man säger så.
Lika trist som det var att bo ihop med Jordan för typ sju år sen, lika roligt hade vi ihop och lika mycket tyckte vi om varandra.
Vi har inte haft kontakt sedan vi bodde ihop och Jordan har inte gått att nå.
Nu stod han alltså i mitt Sniperträd på Långholmen och skrek mitt namn. Han var i Sverige för att sätta ihop sin utställning på Magasin 3 (det går bra nu). Så vi badade lite, drog till Morfar G (min kompis Js krog på Swedenborgsgatan) samt satt där och snackade halva natten och vips så var joggingrundan borta. Det blev inget av med den, slumpen drog min joggingrunda bort från mig. Slumpen kan verkligen vara fin på det sättet.
Idag måste jag träna, min kropp och min själ ber mig om det, kräver det.

Nu blir det semesterbildeblogg del 4

Del av min sommarlektyr, deckare är för wimps.
Börjar känna det som att jag har varit på semester i mörkrets hjärta. Men jag har haft en supersemester, inte alls mörk. Kan verkligen rekommendera boken, mycket tragisk och mycket skrämmande, men otroligt intressant.

Nu blir det semesterbildeblogg del 3

Detta rum gick inte att fota, men jag försökte med min mobilkamera. Det finns på Judiska museét i Berlin och varken ord eller bilder kan förklara, det måste upplevas.

Ultramarathondebutantens ultrahelvete

Bilderna är tagna strax efter målgång i mitt första Ultramarathon, ser jag inte enormt pigg ut?

Jag sprang alltså 55K i lördags. Det var inte exakt något jag snöt ur mig men jag lyckades ändå i princip glömma allt vad förberedelser heter. Det enda jag kom ihåg att göra var att planera en rutt, så att säga skapa en bana. Jag körde bilen för att mäta upp den. Det var ett vackert spår som gick ner från Österlens högsta punkt (typ strax över 100 möh) till hamnen i Kivik, förbi min fars hus och sedan två mil genom öppna landskap och bokskogar.

Det var en av de visuellt vackraste löprundor jag sprungit, Österlen är verkligen vackert. Men hej hej hej om det var jobbigt. Jag gjorde ett par rejäla generalfel under min runda tror jag. Jag drack på tok för lite under de första tre milen, hade med mig ett vätske bälde med 4*16 ml vatten. Detta plus två flaskor vatten jag svepte vid macken i Vitaby var det hela under de första tre milen. Nästa fel var att jag endast en gång under mina 55K hade tillgång till mat och därmed tvingade i mig en rejäl middag efter tre mil, vilket gjorde återstående 25K till ett rent ultrahelvete, ett ultrahelvete i snigelfart. Glömde att smörja mig med vaselin vilket gav en redig jägareld i hela underlivet till och med i armhålorna fick jag sveda. Lyxade dock till med en halv burk vasse efter tre mil.

Trodde aldrig att jag skulle komma fram, trodde det inte ens när jag såg mitt mål.

Min tid på 55K är hissnande, helt hisnande. Har lite svårt att ens skriva ner den, inte så att jag exakt skäms men ojojoj, jag visste inte ens att jag kunde springa så långsamt.
55K på 6.40H av detta var totalt 30 minuter paus.

Jag var helt helt säker på att jag aldrig skulle springa ett ultra igen i lördags, nu är jag redan sugen på att köra ett till under lite mer ordnade former. Men det får bli först nästa år. Skönt att jag definitivt kommer klara av att slå min nuvarande tid.

Måste säga att jag inte kännt några som helst besvär efter denna långlöpning. Mina muskler känns märkligt pigga och fräcsha. Idag ska det bli en mil i valfritt tempo tror jag.

Nu blir det semesterbildeblogg del 2

Vet inte varför jag var tvungen att ta den här bilden i Italien för något år sedan heller om jag ska vara helt ärlig. En person på bilden är för övrigt min förra flickvän.

Nu blir det semesterbildeblogg del 1

Vet inte exakt varför, men jag kunde inte sluta fota denne man när han vandrade runt i det här rummet på Judiska museét i Berlin. En fantastisk byggnad för övrigt, helt fantastisk.

Förra veckans träning

Förra veckans träning såg ut på följande sätt:

Mån: vila
Tis: 14K snabbt tempo
Ons: 20K snabbt tempo
Tors: 20K lungt med fartökning + ett pass med fem fyrahundringar (+upp och nerjogg 4K)
Fre: 10K mkt snabbt tempo kuperat
Lördag: 55K ultrarapidtempo

Samlar inte på Kn men om man ser en vecka från söndag till söndag (sprang 30K söndagen innan) så sprang jag alltså över 150K inom ramen för en vecka.
Hur fan kan det komma sig att jag känner mig ur form och typ inte som en som tränar mycket ändå? Jag tror ärligt att jag är Luthers brorsas sonsons sonsons son som aldrig riktigt tagits in i gemenskapen liksom.

La Notte

Jag var nog lite pretto när jag var yngre, gjorde saker för att verka intressant. Sa att jag gillade viss musik och viss film av kosmetiska skäl. Tror att denna typ av beteende med åren försvunnit mer och mer men jag är inte säker.
Som en följd av att jag gillade saker av kosmetiska skäl sa jag alltid att min favvofilm var La Notte av Antonioni, jag har sett den två gånger tror jag men det var länge sedan nu. Antonioni dog ju samma dag som Bergman och jag hoppas nu att även Antonioni uppmärksammas en smula i SVT. Jag ska, om La Notte visas se den och säga huruvida det var kosmetika eller uppriktigt gillande som fick mig att ständigt hylla filmen.
BTW så skulle den icke insatte kunna tro att detta var något slags filmblogg, men det är det inte, det är en blogg om att springa.
Dessa inlägg om exempelvis film är bara triviala tidsfördriv, det är inläggen om att springa som verkligen betyder något.

Monaco

En kompis, vi kan kalla honom Alessi ringde idag och frågade om jag skulle med på en Monaco. Shit jag hade glömt bort Monaco, kommer ni ihåg Monaco? Jag drack min första Monaco i Paris kanske 1992 och drack nog inte en enda Monaco mellan 95 och 05. 05 satte jag och ovan nämnde bloggare i oss ett gäng men denna ytterst manliga dryck föll sedan in i glömska igen.
Så för er som inte vet så är en Monaco öl och grenadin (om jag minns rätt). Sjukt svalkande är det i alla fall.
Jag ska fan ner och ta en Monaco ikväll bara för old times sake.
Skål, ta mig fan! Som geniet Jacob Dahlin hade sagt.

La battaglia di Algeri

Vill bara innan jag på allvar börjar bomba min egen blogg med "riktiga" inlägg om löpning igen passa på att tipsa om Gillo Pontecorvos helt fantastiska film "Slaget om Alger" som går ikväll på tv. Det är en skrämande aktuell film har jag tänkt alla tre gånger jag tidigare har sett den, tror att den är än mer skrämmande relevant just nu dock. Se den ikväll! Om inte annat för Ennio Morricones musik och det fantastiska fotot.
22.30 i SVT2