Jag kommer flyta

Med lite hes röst konstaterar jag att det nu är mindre än två veckor kvar till Berlin marathon. Årets sista kan man förmoda. Det rycker dock i löpartarmen och jag skulle vilja slänga mig ut i världen på nya löparäventyr så fort jag någonsin kan.
Jag har sagt till mig själv att jag alltid ska vara anmäld till ett marathon, risken är dock att jag denna gång inte kommer vara det eftersom jag ännu inte har kvaltiden till Boston. Jag kommer alltså glida runt fritt under några timmar söndagen den 30 september efter mitt lopp, jag kommer flyta. Jag kommer inte vara anmäld till ett enda marathon. Men direkt efter loppet kommer jag veta om det blir Boston eller om jag ska köra sthlm. De två loppen ligger med en månads mellanrum vilket får mig att tveka lite på om jag ska springa båda. I år körde jag CPH och STHLM med tre veckors mellanrum. Tre veckor var för lite vila, det blev inte riktigt bra tror jag. Hade nog gärna vilat lite till.

Idag kommer min far på besök, han gör det ibland och bor på min soffa. Han går runt och softar på kvällarna i sin nattsärk. Ser roligt ut.
På dagarna jobbar han och på kvällarna äter vi en bit. Pappa ställer till det lite eftersom han rubbar mina rutiner, jag kan inte träna exakt när jag vill. Men det fina med det är att jag kan gå upp i arla morgonstund och köra pass och att jag kan köra ett par softa sena kvällspass. Såna pass jag tycker mig ha svårast att komma iväg på.