Wednesday, September 5, 2007

Min mages kommande sorg

Jag äter på tok för mycket mat har jag börjat misstänka.

Jag har ett BMI på 24,8 vilket betyder att jag ligger och vippar precis på gränsen till överviktig. Vet fortfarande inte exakt vad BMI är men jag skiter i vad det är, om de säger att jag är överviktig så är jag det.

Ett annat sätt att se på saken är att jag är 179 cm lång och väger 79 kg.

Det jag inte för mitt liv kan förstå är vart dessa kilon sitter, jag ser ut som en aidssjuk i ansiktet (avsmalnad), har ingen kula och inga abnorma gäddhäng till underarmar. Inte heller kör jag gym på överkroppen varför inga av mina muskler (på överkroppen) kan tänkas väga så värst mycket.

Så var sitter denna övervikt? Ingen aning.

Men som sagt, jag äter otroligt mycket mat, så mycket så att det är lite tråkigt att äta rentav, det tar så lång tid liksom att trycka i sig allt.

Jag har börjat misstänka att jag inte behöver exakt all denna mat utan att en hel del av mitt intag skulle kunna kallas okynnesätning.

Problemet är att jag nästan alltid är hungrig. Jag kan äta nästan jämt, jag kan äta dubbla middagar och dubbla luncher och dubbla Hägen glass om det så ska vara.

Men fet blir jag inte, och inte stor, nej jag ser ut som en pinne.

Men snart ska jag försöka äta lite annorlunda, försöka äta någorlunda normalt, ska börja genast genom att inte gå till en sån där tag själv lunch ställe och ta ett berg utan till ett ställe där man får en nätt liten portion.

Det får alltså bli oblater till frukost, lunch och middag.

Min mage gråter redan, sörjer sina dagar i överflöd och ropar efter mer.

5 comments:

Sten Berg said...

Aha!
Kolla här!
http://sv.wikipedia.org/wiki/BMI

BMI gäller inte oss löpare!

Anonymous said...

Jag tänkte såga BMI en smula, men du har ju redan förkastat det...

Själv har jag inte alls dina problem. Jag ser nämligen oerhört tydligt var mina 86 kg på 179 cm sitter. Vägde 81 för ett år sedan, men det var efter 16 veckors viktnedgång, från 97 - så det var kanske att vänta en liten rekyl. Plus att jag sprang rätt lite och käkade som, ja som Allan kanske?

Det enda sättet som funkar för mig är att logga de kalorier jag stoppar i mig, och stämma av mot motion etc.

Antingen reggar du dig på viktklubb.se, eller också kombinerar du http://www.runningforfitness.org/ med ett excelblad och http://192.121.81.11/livsmedelsok/?epslanguage=SV

Jag bistår gärna med fortsatt expertkunskap om du önskar. Lämpligt är då kanske niklas@sviden.se eftersom det kan bli rätt tradiga kommentarsböcker annars...

Jag siktar för övrigt i förstaläget mot att halka under 80. Det känns tryggt att vi då har samma grundvärden. Då är det bara träning som behövs alltså ;)

Sten Berg said...

Tack för stöd.
Jag ska börja med att kolla vad som händer om jag slutar äta i självtags restaurangen på jobbet samt skippar kosalladen man kan ta till och bara köra lite lite morötter plus inget bröd. samt sedan en portion middag.

Går jag inte ner typ något kilo då så återkommer jag.

Anonymous said...

det tror jag räcker långt. Min snabba lösning är att ta bort måltidsdrycker, godis och bullar. Men det är ju högst personligt vad man petar i sig för mycket av.

Anonymous said...

BMI sucks!! Säger inte ett skit om hur ens fysiska hälsa ser ut. Muskler väger ju som sagt mer än fett. En bodpod hade nog varit mer rättvis.men en sån har man ju inte direkt ståendes i badrummet haha!