Tuesday, September 4, 2007

Löpning i hagelstormar


Jag är inte den som klagar på vädret i första taget, tvärtom, jag har en pervers böjelse och trivs bättre desto jävligare vädret är. Nu talar jag bara utifrån mig som löpare, i övrigt är jag gnällig som bara den med väder. Men som löpare så går jag med nöje ut i spåret i alla väder. Slask, spöregn, -20, snö, is och till och med i värme, inga problem. Igår var vädret dock helt uppåt väggarna, det haglade och blixtrade konstant över och runt mig, och det var inget småhagel, det var hagel med en storlek mellan pingisbollar och ärtor.
Det gjorde otroligt ont när de träffade mitt huvud och en hagel som var mkt nära eller lite över storleken av en ping pong boll träffade min nästipp. Den gjorde så ont så jag tänkte att hade den träffat lite högre upp på näsan hade jag brutit näsbenet.
Jag har alltid sagt att det finns inget dåligt väder, men jag ändrar mig, hagel som är stora är inget väder, det är ett helvete (och då håller ju den där klyschan trots allt).

3 comments:

Anonymous said...

Jag håller med... Uselt väder är häftigt... Men bara lite smådåligt väder är trist... Det ger inte den rätta kicken. Man är väl ovädersjunkie...

Sten Berg said...

Ja, ovädersjunkies, det var ett fint ord!

Anonymous said...

Det var galet igår, likaså hällregnet som det bjussades på idag. Jag lyckades dock genomföra så väl dagens som gårdagens pass i nederbördsfritt och solglimtar.

Borde jag köpa en lott?

Ovädersjunkie? - om!
Få saker kan driva fram löpknarket som "jag mot elementen"-känslan.