Runners high skakar

Nu är det så mycket känslor på en gång, ja, jag citerar rent av lille Pelle och säger "här kommer alla känslorna på en och samma gång".
Mitt löparår är i det närmsta över, jag har bara Berlin kvar, min kropp känns helt slut och det känns som att jag verkligen behöver vila.
Och allt jag tänker på är Berlin. Jag sover för Berlin, äter för Berlin, rör mig (inte) för Berlin och jag skäller på kollegor för Berlin.

Det är så nära nu och jag kan snart summera mitt mest intensiva löparår so far.

Givetvis vill jag avsluta med en hejdundrande tid, det känns oerhört angeläget, men det är inte det som just nu gör mig stingslig tror jag. Det som stör är nog just nu att jag inte har så värst mycket till planer för tiden efter. För det känns verkligen som tiden efter, ett före och ett efter. Som att en viktig del av mitt liv ska ryckas ifrån mig och att framtiden är (hrm) ett oskrivet blad.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska tänka, egentligen tror jag att det är oktober månad i sig som ligger och stör, tänkte ta en i det närmaste löpfri månad, eller typ en till två pass i veckan. Hur ska detta gå? Jag kommer känna mig tom tror jag.

Nej jag har det lite svårt att samla tankarna, så jag slutar att bete mig som en feberyrande och listar istället vad i Berlin jag ser mest fram emot:

- Brandenburger Tor och Siegesaule
- E och V som jag hoppas ska stå utanför ankarbaren och heja samt ta med mig och min bror på lite artfairfester under söndagskvällen (om vi kan gå)
- Öl
- Shopping på hälsomässan Vital (inskrivningen till loppet), brukar vara bra priser och utbud på löparkläder m.m.
- Att anmäla mig till Boston marathon på söndag

Tror nu när jag samlat mig en smula att jag helt enkelt är ganska slut, både mentalt och fysiskt. Tror att en månad utan löpning kommer göra underverk med mig.