Nu börjar jag bli rejäöt bervös inför Berlin marathon. Känner mig såklart lite snuvig, känner såklart att mina ben är åt helvete för trötta och att jag allmänt inte riktgt kommit i fas. På lördag ska jag åka till landet och bara sitta, sitta och tänka att helskotta vad ont det ska få göra i Berlin.
Denna fas innan ett marathon är nästan den värsta fasen. Detta eftersom det just nu inte finns så mycket kvar att göra. Jag kan liksom inte gå ut och springa för att bli bättre, jag kan i princip bara vila mig i form, eller springa mig lite lagom i form.
No comments:
Post a Comment