Tuesday, November 6, 2007

Dobermangruppen

TSM har som tidigare nämnts varit en mycket trevlig upplevelse, just nu ligger jag hemma i feber. Igår hade jag svårt att öppna ens en risifrukti på grund av min svaghet, ännu svårare var det att äta en risi eftersom jag helt saknade aptit.

Känner mig bättre idag men kan ärligt säga att det är jobbigt att skriva på tangentbordet, så jag antar att jag är en smula sjuk.

Men jag tvingar mig att skriva lite eftersom jag trots allt mår ganska bra, har slutat kallsvettas iaf.

Okej, det var TSM jag skulle skriva om.

Jag är med i tretimmars gruppen, vi män som ska springa under tre timmar i stockholm. För vi är i princip bara män. Kvinnor som springer under tre timmar är, antar jag med i klubbar.

Och vi som ska springa under tre timmar är inte bara män, när vi i tretimmars gruppen drar ut och springer känns det som att man släpper ut en gäng jakthundar på jakt efter stackars skrämda kaniner, eller som ett gäng drägglande dobermans som fått korn på någon stackars tjyv. Det liksom frustar om oss.

Skriver inte detta för att skryta såklart, utan för att det är något slags otroligt prestationsbaserad halvångest som ligger i luften. Eller nej, inte halvångest, men en enorm vilja. Jag gillar det, för jag träffar här mina jämnlika, det finns fler än bara jag alltså.

Vi springer just nu runt och pratar mest siffror, det är det vi just nu förenas i. Det ska bli mycket spännande att få följa alla dessa människor fram emot Sthlm marathon. En kille jag pratade med utmärkte sig en smula senast, han hade som bäst gjort 3.14, fast inte på marathon, utan på Lidingöloppet. Det är ju ingen monstertid direkt och man frågar sig ju givetvis hur han då kan tro att det bara är att köra på i tretimmars gruppen. Det visade sig att han kört en enmilstävling i år på 37 minuter. Ska bli kul att se hur han utvecklas.

En sak som först gjorde mig en smula konfunderad var att nästan ingen ledare i gruppen gjort sub3 själv. Jo en som jag pratat med hitills, en tjej.
Så då är jag rent tidsmässigt lite bättre, känns lite skumt men det spelar inte så stor roll. Ledarna har mitt fulla förtroende ändå, plus att de antagligen kan betydligt mer om träning än jag, så de kan definitivt lära mig ett och annat.

Som sista punkt kan jag säga att när vi i dobermangruppen är ute och springer känns det som att det är ett destruktivt ungdomsgäng som är ute och sprider skräck omkring oss bland alla pensionärer som är ute och söndagsflanerar. Vi är ca 30 dobermans och vi springer ju relativt fort. Kan ju kanske kännas lite skumt om man är ute och njuter av tystnaden och höstsolen på Djurgården en söndagsmorgon. Det blev nog inte bättre för mannen i 70 årsåldern som jag råkade hockeytackla bakifrån i söndags. Det var en rejäl miss från min sida, jag bara trodde liksom att jag precis skulle komma brevid honom men nej, jag beräknade fel och träffade hans axel med min egen i full kraft. Mannen skrek ljudligt aj på ett mycket plågat sätt, jag ursäktade mig hundra gånger och sprang sedan vidare. Det hela var lite obehagligt faktiskt, kunde ju slutat illa.

Möjligtvis måste jag om sjukdomen håller i sig springa i en lättare grupp på söndag. Detta kommer i så fall bli en prövning. Min patetiska stolthet klarar inte den typen av nederlag. Men jag får vända på det och se det som en seger, att jag trots min oerhörda träningsfåfänga lyckats vara med i en långsammare grupp.

7 comments:

Anonymous said...

Ni kan ju bli djurgårdens skräck! Skaffa mohikaner, nitarmband och dödskalletröjor. Skrämma pensionärer och sparka på små hundar! Lubba runt i 4:00 tempo och skrik: Död åt joggarna!

Henrik said...

Själv är jag livrädd för att springa om man är lite förkyld.

Man vill ju inte droppa ner död liksom.

Sten Berg said...

Henrik:
Även jag är mkt försiktig med löpning under förkylning. Men efter förkylning är som jag ser det inget problem.

N´ba...:
Exakt, kanske är det vi som ska starta tidningen Running punk.

Anonymous said...

Välkommen in i 3:30-gemenskapen då!

Nix said...

Ibland lämnar Fantomen grottan och går ut i staden klädd som en vanlig man.
Du kanske kan springa i trenchcoat (andra gången idag jag kommer med det förslaget...)

Jag kommer inte på söndag heller :(
Det krockar med Lisens sånguppvisning i kyrkan, och lunch hos svågern och svägerskan. Och prioriterar jag löpningen med över 30 veckor kvar till maran så kommer jag bli utkastad...

Anonymous said...

Näää.. jag tror de låter alla komma in i kyrkan. ;-)

Men sen ska ju inte jag gå heller så det spelar nog in...

F ö var det till mig han gav rådet att springa i trenchcoat och lågskor när jag tyckte att det var på gränsen att det var värt att klä om när man skulle springa 5km.

Anonymous said...

Jag har sprungit från Solna och hem en gång i rock och lågskor. Ca 15 km på under 90 minuter. Klockan var 03.00 och ingen taxi fanns att finna. Gränsen för att byta om går vid 30 minuter i vanliga fall.