Wednesday, November 14, 2007

The Mellanmål of the long distance runner

Idag körde jag styrka och 6 snabba K på lunchen.
Under eftermiddagen fick jag ett akut behov av att äta mellanmål.
Sprang ner till kiosken men väl där kunde jag inte besämma mig vad som var ett lagom intag av mat. Ville liksom ha ganska mycket. Stod säkert i fem minuter stilla och tänkte, ungefär hur mycket grejer kan jag ta utan att det blir äckligt på något sätt.
Följande fick det bli:
två bananer
en gainomax dryck
En supersize snickers
en sesamkaka

Satte i mig det och ångrade att jag inte hade följt min fösta impuls, den att köpa det dubbla. Det är skillnad på mellanmål och mellanmål.

Åt för övrigt en abnorm middag lite senare efter mitt lilla mellis.

Vart ska detta sluta. Saknar min arma mage stopp?

5 comments:

Anonymous said...

Lider också av binikemask! Kan äta 4-5000 kcal utan att blinka under dagen och ändå ta fram knäckebrödet, osten och smöret klockan 21 för att det kurrar lite. Hur går det med trappmaskinen btw?

Sten Berg said...

TAck inte alls just nu.
Men jag körde ett par pass utan att hålla i händerna.
Det var nästan kul. Kanske borde köra lite sånt ibland. Bara det att jag ju kommit igång så smått med löpningen igen. Så jag vet inte om det kanske kan vara böättre att helt enkelt springa istället.

Anonymous said...

Poängen med trappmasken är att bygga upp bålens löpsvaga sidor. Trappmasken ska inte ersätta löpningen utan komplettera den. De det som ett sätt att slippa få en muterad boll som ordination.

Nix said...

Jag har svagt bålparti.
Och en muterad boll...

Nuff said - typ...

Om jag äter på det sättet så kommer jag att bli en muterad boll (igen...)

Sten Berg said...

N'batha: Tack nu börjar jag förstå. Okej, då ska jag ställa mig på tortyrredskapet ibland då framledes.