Den snälle P-nissen

Kanske borde jag inte kalla Greger för P-Nisse, känns som att hugga en god människa i ryggen just nu. Jag kallar honom därför bara Greger numera för det var ju så han presenterade sig för mig igår kväll.

Jag mötte igår kväll lite genuin godhet, såhär gick det till.

Jag satt och softade lite igår kväll efter det vackra intervallpasset på Stadion och efter att jag under andakt ätit mina två ägg och lite paprika.
Klockan kanske är halvtio när det plötsligt ringer, jag känner inte igen numret men svarar efter en stunds tvekan.

- Hallå det är Allan!
- Är det Allan ….., ägare till en röd Alfa Romeo 33 från 1989?
- Ja, hurså?
- Mitt namn är Greger och jag står här bredvid din bil på Döbelnsgatan och noterar att du parkerat lite för nära en garageutfart.
- Jaha Greger om du ursäktar frågan men vem är du?
- Jag är parkeringsvakt.
- Hur menar du parkeringsvakt? Är du lappLisa?
- Ja exakt, fast bara ett par dagar till, jag ska sluta.
- Och nu ringer du mig för att berätta att jag parkerat fel?
- Ja precis, jag tänkte bara ge dig en chans att pakera om din bil. Annars kommer jag tyvär tvingas ge dig en bot.
- Okej jag kommer ner!

Så förflöt vårt samtal. Jag gick ner och parkerade om bilen. Det var först när jag kom hem igen som jag insåg vilken god gärning Greger gjort. Han hade sökt upp mig och ringt mig för att berätta för mig att min bil stod felparkerad. En parkeringsvakt som inte ännu blivit enbart bitter och arg, utan faktiskt agerade oerhört hjälpsamt.

Jag ska tänka lite på Greger när det känns tungt i Berlin, det ska få mitt lopp att gå ungefär en minut snabbare.