En liten hälsning

Nyss damp det ner ett mail i min inkorg från Björn. En vän till mig som jobbar på svenskan måste ha pratat lite med honom om mig. Tycker det var fint och jag är helt säker på att det kommer få mig att springa minst en minut snabbare.


"Allan!

Du har valt ett av världens bästa marathonlopp. Berlin är platt, loppet är välorganiserat och de flesta brukar gör bra tider där. Jag sprang det 2001, gjorde strax under 3 tim efter att under flera år legat över 3 timmar.Har du som mål att komma under 3.10 förstår jag att du är en rutinerad löpare. Men jag vill ändå ge dig rådet att försöka springa i så jämn takt som möjligt. Lyckas du hålla igen lite under första halvan trots att kroppen vill springa fortare, ja då kommer det att gå bra andra halvan och du når ditt mål. Sista kilometern ger du järnet, oavsett hur trött du är (det sista rådet är det svåraste att följa men kan göra någon minut på sluttiden).

Lycka till!

Björn "

Känns precis som att Björns sista råd är svårast att följa, att lyckas ge allt den sista kilometern. Hu, jag gråter redan när jag tänker på vilket helvete det kommer bli.

Men jag ska ta med mig Björns ord och de ska fucking hjälpa mig den där sista biten.