Ja jäklar! Boston Marathon var verkligen helt bananas att följa på plats, men av kommentarerna att döma till inlägget nedan verkar ju internet ha varit the place to be!
Mitt Boston Marathon har hur som helst sett ut som följer:
Promenerade tidigt imorse från Cambridge över Harvard Bridge till Boston. På Steve's Greek laddade jag med bacon, ägg och amerikanska pannkakor. Till detta två stora glas lemonad och tre koppar kaffe.
Gick runt hörnet till Boylston Street (som också är själva målrakan) och gick in på första bästa irländska pub - McGreevy's. Det visade sig att detta ställe hade återinvigning sedan man hållt stängt sedan alkholoförbudet 1920(!!!) men ändå hade mage att kalla sig Americas First Sports Bar. Genuint med andra ord.
Klockan 11 hade jag druckit två Bud Light, vilket var trevligt men katastrofalt eftersom jag blev tvungen att lösa klippkort till toaletten och därmed ge upp min plats längst framme på trottoaren varje gång.
Snart började dock löparna komma in. Först damerna, där de två främsta sprang sida vid sida fram till mållinjen. Sedan vinnaren på herrsidan som var helt överlägsen. Och herregud vilken stämning! Amerikanerna är verkligen fantastiska när det kommer till sånt här. Det lät som när någon gör mål på en fotbollsmatch, fast konstant i tre timmar. Finast var publiken mot alla som fick kramp på målrakan och stod som yra höns tre hundra meter från mål. Vi fick dom verkligen att landa med en vinge.
Strax efter tre timmar såg jag Allan - som i stunden var the Heartbreak Kid from Heartbreak Hill. Men du var grym Alle! Jävligt grym! Och ikväll ska jag ta rygg på dig, eftersom ni marathonlöpare behandlas som hjältar här i stan.
Nu blir vi fulla!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Hehe det är Dropkick Murphy's basisten som äger den puben och de skulle bara ha öppet under Boston Marathon för att se stänga igen och fortsätta renovera. Roligt du lyckades ramla in på den.
Det måste ha varit enormt att titta på och om man har varit i USA så förstår man lite hur amerikanare är och de hejar så in i helsike. Hoppas ni är ute och slirar nu =)
Vilken upplevelse! Det är annat än att följa tiderna via hemsidan (vilket var läskigt spännande, men inte riktigt samma sak...)
Enjoy Boston!
Dunceor: Vasen va bisarrt! Och jo, det såg lite orenoverat ut. Fullt med Red Sox-chicks och irländare dock.
Karin: Om du inte får för dig att springa maran, så skulle jag absolut åka dit och titta ändå om du får möjlighet. Verkligen speciellt!
Post a Comment