Vad är det för likhet mellan grisbönder på Österlen och kokainstinna ferrariförare på Rivieran? Ingen faktiskt, ingen utom att de med jämna mellanrum tvingas dela sina vackra landsvägar med mig. Det finns främst ingen som helst likhet mellan de förvirrade kokainisterna och grisbönderna i hur de behandlar mig som oskyddad trafikant på landsvägen.
I Frankrike är det en dygd att väja ordentligt för en löpare eller en cyklist, på Österlen verkar grisbönderna typ ta ut olyckan i förskott när de ser en och bara liksom dammar på och hoppas på det bästa men räknar med att de liksom kommer köra ihjäl en. Allt annat är bonus.
Hur kan detta komma sig, kan det ha något med befolkningstäthet att göra?
Jag vet inte men tänkte mycket på detta under mina pass igår.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Outgrundliga äro löparens tankar...
Glesbygden/grisbönder/kokainister kanske inte har samma definition på "normal" som Mias ordbok har och det provocerar? ;)
Det är helt klart en kulturell grej. Kokainstinna fransmän gillar människor, därför väjer de. Grisbönder gillar grisar, enda sättet att bli väjd(?) för är att klä ut sig till gris. Du kan väl testa och berätta hur det gick!?
Provocerar på olika sätt kanske jag ska tillägga; grisbönder prejar och kokainister väjer...
Kokainstinna grisbönder - väjer de eller inte?
Men frågan är relevant - varför är det så svårt att visa lite hänsyn.
Jag drar en parallell till diskussionen med barnvagnar på stan. Alla tjafsar om att de andra inte väjer - men om båda gjorde sin del så vore det inte ett problem.
Post a Comment