Goodbye highway

Helgen som gick blev den sista. Nu ska jag inte dricka ens en droppe alko förens efter Berlin marathon.
Med andra ord är det goodbye till den där charmige killen som står och klänger på någon på Spyan och hej hej till den där killen som mer än gärna är med på fifakvällar och Cinemateket på fredagar och som man ser på ikea kl. nio på söndagsmornar. Det är agöken till måndagsångest och undran om man dragit på sig någon ny könis i helgen och hej svejs till att börja bearbeta gamla nummer och typ försöka spraydejta för att få någon att se på en film med på en lördag eller söndagkväll (alltså jag skojar, lite, men ni fattar va?). Det är goodbye Highway och hello long and dusty road!

Jaha och varför ska jag vara så hård mot mig själv då? Jo för att jag är helt säker på att jag kommer kunna träna bättre på detta sätt. Och Berlin ska gå snabbare än 3.10 det hoppas jag verkligen på men känner mig långt ifrån säker på att det kommer gå.

Hade ju såklart kunnat ta en öl till maten osv. men tänkte testa ett helt alkofritt liv under denna korta tid fram till nästa marathon. Ska bli kul att känna hur det är, hur min farfar kände sig under hela sitt liv (spiknykter alltså).