Min rädsla flyter lika fritt som kronan gjorde på Bengt Dennis tid.
Eller nej, inte min rädsla, men min otrygghet med vissa saker. Exempelvis hur man ska träna och vad för typ av utrustning man ska ha och hur den perfekta löpsteget ser ut och bla bla bla.
Ägnade en stund igår åt att läsa Gordon Pirie. Jaha, det räcker med att läsa hans ten laws of running på sidan 6 för att man sk tappa förståndet igen. Djupare in i boken förstår man att man ska typ ha platta och stumma skor om ens några skor alls. Stretching dessutom är bara farligt och bla bla bla. Jag fattar ingenting.
Jag vet att jag tränar på fel sätt, det känner man på sig när man gör, men om jag inte går med i en klubb tror jag inte att jag klarar att träna mer "rätt" än vad jag gör just nu.
Men, när man läser lite fucking Pirie och lite Pfitzinger så blir man ju helt slut i huvudet och tänker ähh, det spelar ju ingen roll hur man gör.
Antagligen kanske man ska dra till med klyschan att man ska göra som det känns bäst för en. Men to hell med det, så funkar det ju inte riktigt. Jag gillar exempelvis att springa långpass, däremot gillar jag inte intervallerna, jaha, då hävdar någon att det är bra, medan andra säger att de är fel, och bla bla bla.
Min ovishet flyter.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
2 comments:
Tjena. Läser också Pirie just nu och man får mycket nya perspektiv. Kan dock tilläggas att som marathonlöpare är det kanske inte att rekommendera att göra framfotsisättning som Gordon rekommenderar. Detta i alla fall enligt Lasse Holmén (han, ålänningen som är hyfsad på maran) som själv kör hälisättning. Kan ju vara värt att tänka på.
Håller för övrigt med om att det här med teknik är ett helvete...
Ja jag fick kännslan av att många av hans teorier bättre apliceras på kortare distanser. Framfotsisätning sägs ju vara farligt för hälsenorna i längden.
Post a Comment