Bilderna är tagna strax efter målgång i mitt första Ultramarathon, ser jag inte enormt pigg ut?
Jag sprang alltså 55K i lördags. Det var inte exakt något jag snöt ur mig men jag lyckades ändå i princip glömma allt vad förberedelser heter. Det enda jag kom ihåg att göra var att planera en rutt, så att säga skapa en bana. Jag körde bilen för att mäta upp den. Det var ett vackert spår som gick ner från Österlens högsta punkt (typ strax över 100 möh) till hamnen i Kivik, förbi min fars hus och sedan två mil genom öppna landskap och bokskogar.
Det var en av de visuellt vackraste löprundor jag sprungit, Österlen är verkligen vackert. Men hej hej hej om det var jobbigt. Jag gjorde ett par rejäla generalfel under min runda tror jag. Jag drack på tok för lite under de första tre milen, hade med mig ett vätske bälde med 4*16 ml vatten. Detta plus två flaskor vatten jag svepte vid macken i Vitaby var det hela under de första tre milen. Nästa fel var att jag endast en gång under mina 55K hade tillgång till mat och därmed tvingade i mig en rejäl middag efter tre mil, vilket gjorde återstående 25K till ett rent ultrahelvete, ett ultrahelvete i snigelfart. Glömde att smörja mig med vaselin vilket gav en redig jägareld i hela underlivet till och med i armhålorna fick jag sveda. Lyxade dock till med en halv burk vasse efter tre mil.
Trodde aldrig att jag skulle komma fram, trodde det inte ens när jag såg mitt mål.
Min tid på 55K är hissnande, helt hisnande. Har lite svårt att ens skriva ner den, inte så att jag exakt skäms men ojojoj, jag visste inte ens att jag kunde springa så långsamt.
55K på 6.40H av detta var totalt 30 minuter paus.
Jag var helt helt säker på att jag aldrig skulle springa ett ultra igen i lördags, nu är jag redan sugen på att köra ett till under lite mer ordnade former. Men det får bli först nästa år. Skönt att jag definitivt kommer klara av att slå min nuvarande tid.
Måste säga att jag inte kännt några som helst besvär efter denna långlöpning. Mina muskler känns märkligt pigga och fräcsha. Idag ska det bli en mil i valfritt tempo tror jag.
6 comments:
Heja Allan! Du är duktig!
Tack!
Det var snällt sagt.
Du e helt jävla sjuk, hur fan orkar du springa? Jag skulle aaaaaldrig klara det. Vet du varför? jo, för det första skulle jag få en panikattack efter 2 km vilket skulle övergå i en hjärtattack som är fejk. Detta skulle leda till att jag satt hemma på min soffa och tänka på hur jag skulle reagera i den situationen vilket i sin tur skulle leda till att jag skulle börja käka choklad eller chips, för att det är vad jag gör när jag mår psykiskt dåligt. Sen när jag väl mentalt skulle tvinga mig själv att springa så skulle jag får en riktig hjärtattack pga av allt skit som jag käkat. Därför garderar jag mig själv genom att inte springa alls.
Mvh,
Bankhoran
Klokt bbankhoran. Jag förstår, på riktigt hur du tänker, men har kommit förbi ditt tillstånd.
Kan du för övrigt vara så snäll att inte sluta blogga Bankhoran, din blogg är jävligt bra!
Allan
Allan,
Det här hade jag ingen aning om, att du var besatt på det här sättet.
Jag önskar dig verkligen lycka till framåt, jag är sjukt imponerad.
Jag är besatt på så många sätt vet du!
Post a Comment