Thursday, October 18, 2007

Jag inser nu vad jag har


Minns ni när man gick på högstadiet och gymnasiet och jobbade extra. Jag minns det med skräck, minns mitt första sommarjobb i ett diskrum i en lunchrestaurang på en stor statlig myndighet. Minns att jag oftast satt i ett minimalt omklädningsrum och tänkte att jag hellre skulle sitta därinne än att jobba vid diskbandet, för det var ett band, disken kom in på löpande band och jag hade en blå diskrock på mig. Det var ångest och jag minns att jag då tänkte att jag måste försöka bli lite viktig så jag slipper ha ett så tråkigt jobb senare i livet. Jag pluggade på eftersom jag inte ville sluta mina dagar därinne med den blåa rocken på.

Exakt så kändes det igår när jag brände av 40 minuter på en trappmaskin. Helt vansinnigt tråkigt var det, det var så tråkigt så jag tänkte att jag hellre skulle sommarjobba i ett rum av bly med att ta av snuskiga lunchbrickor från ett löpande band i resten av mitt liv än att träna trappmaskin en enda gång till. Bara se på den, den ser mer ut som en naken robot som ska döda en när som helst än något annat. Förbjud dem, de kan inte vara bra för någonting utom att döda träningsglädje och ge kraftiga mardrömmar.

Tänk om jag inte hade löpningen och trodde trappmaskinen på gymmet var det bästa man kunde ha.

2 comments:

MGK said...

Hade spanjorerna kommit på denna under inkvisitionen hade vi inte hört talas om järnjungfrun utan trappmonstret.

Men jag härdar ut för jag tror att den ger en grym träning för höftböjarmusklen och snabbheten... ;-)

N'batha M'bwele said...

Pröva trappen som rehab vid behov. Skippar man att hålla i handtagen får du dessutom en utmaning, balans och bålstabilitet.