Bilden visar min högra, fromgjutna skosula (jag har också en vänstra men denna historia handlar om just min högra sula). Den är gjuten efter avbild av min fot och den har ändrat mitt löpsteg en hel del. Eller mer exakt den har ändrat min fotisättning och mitt frånskjut en hel del.
När jag fick dem i somras kände jag att jag fick mycket träningsvärk, detta berodde på att jag aktiverade nya muskler i mitt frånskjut eller vad det nu kan heta. Jag har nu såklart vant mig vid mina sulor och vant mig av vid att använda musklerna som jag tidigare använde i mitt frånskjut.
Det här är den otroliga historien om konsekvenserna av att lyckas glömma sin högra sula på hotellet när man som bäst behövde den.
Kvällen innan Berlin marathon ordnade jag allt, satte fast nummerlappen på linnet, fäste chippet i min högra sko, lade fram kläderna jag tänkte använda. Men jag satte inte i mina sulor, förvarar dem aldrig i skorna av någon anledning.
När jag vaknade på tävlingsdagen var jag mycket mycket nervös, av någon fullkomligt outrgrundlig anledning glömde jag lägga i min högra sula.
Satte på mig skorna och gick otroligt taggad till S-bahn som tog mig till starten. Vad jag nu inte lyckades fatta var att jag inte hade min högra sula i min sko, den låg på hotellet.
Jag sprang marathon med krampkänningar under stora delar av loppet, krampkänningar i min högra vad.
När jag sprungit klart och skulle försöka byta till lite torra kläder märkte jag att sulan inte låg i. Jag kunde inte fatta hur det gått till att den trillat ur min sko. Jag provgick skon utan sula och kände direkt att sulan inte var där, men innan, när jag sprang kände jag det inte.
Väl tillbaka på hotellet låg den där, retligt under lite reklamprylar.
Min vad gör fortfarande otroligt ont och har varit spänd som ett baseballträ sedan marathon. Det har dessutom bidragit till att jag fortfarande ser ut som att jag har ett träben när jag går.
Detta kan jag leva med, men det som stör är att jag tror att jag hade kunnat dra på ytterligare om jag bara hade fått springa med det förbannade ilägget.
Och jag har nu lovat migsjälv att alltid lägga i sulorna redan kvällen innan lopp.
8 comments:
Jag rekommenderar att du åker med oss till Åland och testar hur det skulle gå med sulan... Eller är det för tajt inpå...
när är det? 28 okt?
ja lite. Hade tänkt vara löpfri ett tag nu!
Men tack för inbjudan! Vore superkul.
Får ta ngt nästa år istället, funderar dock på att gå med er och köra söndagsträning för i team sthlm marathon.
Självklart att du ska göra det.. Det är väl en bra idé.
Klart du ska! Även om vi kommer att se ryggtavlan första tre minuterna... Men vi kan ju basta ihop - det är grymt manligt.
Håll med om att du njuter lite, lite grann av att halta. Det gör ju att folk måste fråga - och du kan ju inte ljuga för dem, utan måste ju all blygsamhet tala om att du krossade 3-timmarsgränsen på maran.
Stackare ;)
Å andra sidan kan man ju få motsatta reaktioner också. Själv blev jag bannad av vår BVC-tant för att jag sprang långdistans. Man är slut i lederna innan 50, sa hon. Förmodligen har hon rätt. Förmodligen lyssnar jag inte på det...
Jag tror inte på snacket om lederna.
Och jag har pratat med folk som kanen hel del om det kan jag lova.
MEn det är dessvärre ingen som frågar varför jag haltar. Jag ser att de tittar men de frågar inte. De tänker bara stackars invalid.
Taskigt! Du får väl börja oja dig lite också - typ "Åhhh, vad det gör ont i benen. Men det är ju inte konstigt efter en sådan urladdning...". Frågar de inte då så är de onda människor med hjärtan av sten.
Det där med leder är intressant. Jag tycker att masse kan utreda åt oss. Min tes är att vissa människor får ledproblem - lite oavsett vad de gör. Det finns tillräckligt många löpare utan knäproblem. Och många feta utan knäproblem. Och vice versa.
Det är att göra det enkelt för sig att säga:
- Han har knäproblem.
- Han springer marathon.
- Knäproblemen beror på marathon.
Det är samma logik som används av Swerigedemokraterna i invandrardebatten, nazister och judar, eller som Michael Moore tar fäste på i titeln "Bowling for Columbine".
Den typen av retorik som svärtar ner begreppet. Missbruk är det. Och de är bara avundsjuka på att vi har hittat ett knark som är gratis, lagligt och jävligt effektivt!
Knark är för enkelt - löpning är da shit. Det får nog bli min nya slogan ;)
Eller "knark är bajs, löpning är najs".
Jag skriver JÄTTELÅNGA kommentarsinlägg ;) Men så är jag pappaledig också.
Det kallas kausalt samband... Mina inlägg är kortare men så jobbar jag också... Eller nja, surfar mest idag. men säg inget till chefen...
Ha ha ha!
Bra inlägg!
Jag jobbar häcken av mig, men är singel och har inga jätteroliga arbetskamrater som jag sitter och shit chattar med under oändliga fikaraster.
Nix din slogan är jävligt bra. Skydda den på något sätt!
Lite nya spola kröken över den.
Post a Comment