För övrigt har jag varit och träffat min far som är besök i stan ikväll. Han brukar säg asaker som att - Allan, det är dags att kanske börja trappa ner på löpningen nu kanske va? Eller - Det känns som att du borde välja att satsa mer på karriären och kärleken just nu. Min far tycker helt enkelt att jag tränar för mycket. Ikväll tänkte jag att jag helt ärligt skulle kunna säga till honom hur stolt jag var att jag inte sprungit på nära en vecka. Pappa hade tappat sin mobil, eller glömt den i en hyrbil, så jag kunde inte nå honom, min cykling ikväll drog dessvärre ut på tiden, och jag blev sen med typ en kvart. Pappa satt på restaurangen och väntade på mig, han frågade varför jag var sen, frågade om jag hade varit ute och sprungit, nej svarade jag och min far sken upp. Han undrade om jag jobbat över, nej svarade jag, berättade att jag rehabtränat på motionscykeln. Han såg ut som att det lilla hoppet i honom liksom släcktes.
Suck, jag kände mig som en knarkare, som det knarkande barnet som träffade den orolige fadern typ.
För övrigt omnämns jag nästan på sidan 14 i det nya nummret i RW.
Imorgon: finalen på Boston.
2 comments:
Ser fram emot Boston del 3. Och kul med RW, finns den ute nu? Då ska jag läsa den på planet.
Träningsnarkomani - en sjukdom jag hyllar ;)
Vilken romantisk far... satsa på karriär och kärlek - förmodligen fransman eller italienare. Du får väl lägga fram en plan på hur du ska kombinera de tre K:na Karriär/Knark (löpning)/Kärlek
Post a Comment