Tuesday, June 17, 2008

Nu är vi närmare himmelen


Ett av årets första inlägg kallade jag för Tramps like us. Tramps like us, smaka på det, vilket jävla bra namn på en blogg, vilken jävla del av en refräng. Nu är det alltså namnet på den nya blogg jag startar med Jonas, Klas och David. En osannolik skara män med ett osannolikt mål. Vårt gemensamma projekt, att springa Marathon Des Sables kommer kunna gå snett det kan gå snett långt innan vi når Saharaöknen rentav, det är bland annat därför det ska bli så kul att försöka genomföra det. Följ vår kamp på Tramps like us. Hoppas ni kommer gilla den. Hoppas det kan bli det lilla paradis jag tror det kommer bli.

Jag kommer givetvis fortsätta med denna blogg också, jag bara utökar min arbetsbörda en smula.

Hoppas som sagt vi även framledes ses både här och här!

14 comments:

Dunceor said...

Det kommer nog bli grymt skoj även om det känns som det är på denna bloggen som man kommer fortsätta hänga.
Äh jag hade hellre sett att det var en flickvän du presentera =D

Robin Nilsson said...

Kul! Betyder detta att du även kommer att synas i pappers-versionen av cafe? Ska bli intressant att följa er!

Anonymous said...

Vilken överraskning... :)
/cosmo

MarathonMia said...

Det var på tiden att du tog dig en ordentlig utmaning... du är banne mig inte klok! Fast du har ju en gedigen skara fans som följer dig, så pressen lär ju bli därefter!

Anonymous said...

Kommer bli riktigt spännande att följa. Vilket jäkla projekt.

Trist med stressfrakturen. Hoppas läkprocessen går snabbt så du är tillbaka på löparbanorna snart igen.

Du kanske läst den här redan:
http://www.marathon.se/news/Article.cfm?NewsId=678962

Anonymous said...

Yeeez! Härmed bevisat, Rh har förlorat förståndet. ;-)
Ska bli skitkul att följa detta underbart vansinniga projekt!

Karin said...

Du. Är. Så. Cool! Wow! Ska bli fantastiskt att få följa din väg mot det absolut häftigaste, tuffaste långlopp jag känner till.

Och eftersom jag inte lyckades kommentera på "grannbloggen" så får jag fråga här; är premarathonkostymen möjligen från Berlin i höstas? Tycker mig nämligen känna igen den gula färgen med ett adidastryck på ;-)

Anonymous said...

Jag säger bara en sak: Kör hårt!

gullfot said...

Vad bra, jag var orolig ett tag att du skulle ge upp Runner's High för cafébloggen, men det känns bra att vi får ha dig kvar lite för oss själva också :-)

Namnet är underbart. Jag skrev en blänkare om er på forumet på ultradistans.se, men kommentera gärna där själv vetja.

Att ni har mitt fulla oreserverade själsliga stöd för projektet vet du redan. Jag kanske är fånig och sentimental, men jag tycker det ni gör är stort och viktigt. Vansinne är en djupt underskattad kulturyttring.

Sten Berg said...

Fredrika; en av de tristaste sakerna med denna förbannade stressfraktur är att jag missar det softa långlöpet från Horan ner till Järna. Såg så otroligt fram emot det. Tror dock de andra är rätt tända på att springa med. Fast de är sjukt blyga så du får gå in och bjuda in dem.

MarathonMia said...

:-) Det kan Fredrika göra när hon kommer och tränar med oss på torsdag, eller var det nästa torsdag?

Benet said...

Härligt Allan! Skall bli så kul att följa er (förmodligen?) krokiga väg mot "vansinnes"-maran.

Namnet på bloggen är klockrent! Kör hårt!

Helena said...

Äntligen! Var det detta du "cliffhangat" om så länge? Coooolt! Följer med spänning!

gullfot said...

Hepp, här har jag inte tittat in på länge och missat kommentaren. Fan Allan, det är hur trist som helst. Men jag kan garantera att det blir fler softa långlöp med utgångspunkt Hornstull, det blir en grej helt enkelt. Jag lovar dock hålla mig i skinnet tills dina ben är hela igen.

Kan man inte fresta dig att ta en bira med oss på Domherren i Järna när vi kommit fram? (Och kanske dina ökenbröder vore mindre blyga då)