Dagen efter

Det råder dagen efter stämning i benen. Det känns att jag sprungit i nya skor som tvingat upp mig i mitt steg.
Såhär dagen efter kan jag säga att jag verkligen längtar efter att få springa i mina Newtons igen, det kommer dock dröj aett par dagar minst.
Jag noterade igår att jag var tvungen att koncentrera mig en smula när jag blev trött för att inte falla ner i en mer hälnära löpning.

Överhuvutaget kändes det lite igår som att jag för första gången var ute och cyklade själv liksom. Eller hur ska man säga, det kändes som att jag lämnat kapseln och var ute på en månpromenad. Jag hade lämnat möjligheten att gå ner på hälen hemma.

Det var en fin löptur, och redan nu känns det motbjudande att glida i mina Nimbus eller Wave creations ikväll.

En smärre revolution är påväg att genomföras i min löpning. Och jag gillar det om än jag fortfarande är en smula omtöcknad.