Jag är otrligt sugen på löpning nu helt plötsligt, kanske beror det på att jag känner mig pigg och fått lite vila. Kanske på att jag inte har ont någonstans för en gångs skull.
Nu vill jag bara springa, känner mig lite som en fjortonårig skejtare som vill sitta i rampen hela dagen med sin bräda. Så vill jag ha det, vill softa runt någonstans iklädd mina små blåa löparshorts och bara äta, stretcha, sova och springa.
Jag skäms lite över att säga detta, men det är det jag drömmer om, att ensam med min kropp få leva ett eremitliv. Att få vila och springa, vila och springa och vila och springa. Kanske läsa en och annan bok, men mest i syfte att göra återhämtningen till en drägligare del av dagen.
Synd att det är vilodag idag, jag är mkt laddad för veckans löpning.
2 comments:
Du vill verkligen gå in i konceptet "the loneliness of the long distance runner". Bli en slags löpareremit.
Ack, denna bitterljuva väntan! "vila är det som är uppbyggande. vila är det som är uppbyggande. vila är det som är uppbyggande. vila är det som är uppbyggande." Så säger expertisen.
För andra gången idag säger jag till dem: Silence, I'll kill you!
Post a Comment