Tuesday, February 5, 2008

Norrmännen skrattar oss löpare i ansiktet varje lunch

Idag har jag varit i Norge och arbetat, möte hela dagen och sedan ett kort besök på en, för mitt arbete mycket intressant byggarbetsplats.
En på många sätt bra och givande arbetsdag. Men skit i just det nu, detta inlägg är en varning till alla er löpare. Jag vet inte om ni behöver den men jag blev idag hånad av norrmännen.

Det var som sagt möten i fucking Oslo under dagen, vi satt och avhandlade en massa saker och jag hade fullt upp med att förstå vad alla baggar sa och att liksom förstå när de ställde frågor till mig. Ett par gånger lyckades jag inte fatta att jag fick frågor och liksom satt och nickade intresserat åt dem eftersom jag låtsades att det de sa var intressant och tänkvärt fast jag inte fattade ett skit. Jag tror inte de fattade exakt hur lite jag förstod, men de kan ha anat.

Okej, när jag satt där och spelade min intresseteater satt jag hela tiden och tänkte på hur gott det skulle bli med lunch, jag undrade vad de skulle bjuda på och jag undrade om jag skulle bli mätt, affärsluncher är inget för mig, jag vill liksom ha mer mat.

En norrman tittade på klockan och sa att nu var det nog tid för lite att äta, yes tänkte jag, äntligen. Jag gjorde en liten reflexrörelse att ställa mig upp eftersom jag trodde vi skulle gå till någon restaurang, men hejdade mig då jag märkte att ingen annan började förbereda sig för att ställa sig. Mannen som sagt att det var dags för mat gick ut ur rummet och kom tillbaka mindre än en minut senare. Han fortsatte liksom direkt mötet. Pratade om något som jag inte kunde uppfatta, men jag intensifierade mitt skådespel. Såg lite extra intresserad ut. Detta för att dölja min vilja att äta, jag var som Hommer, började typ se allt i mat. Norrmannen blev en stor laddning pasta typ.

Nu blev mardrömmen ett faktum, mitt liv gick plpötsligt i ultrarapid och en röst inom mig skrek Noooooooooooo, jag såg bara katastrofen i en ögonvrå och min yta förblev, tror jag, helt lugn men inom mig var det inferno.

Det som skapade dessa känslor var en liten snipig sekreterare som kom in med en bricka, på brickan låg det frallor med ost. Pennan jag höll i handen kved eftersom jag var mycket nära att bryta sönder den.

Jag skulle på kvällen, ikväll, springa 17K, jag skulle flyga hem och stressa ner till Zinken, jag hade flugit vid sex på morgonen till Fucking Oslo, och jag fick en ostfralla till lunch.

Är det såhär norrmännen behandlar en långdistanslöpare? Den snipiga sekreteraren hade någon form av korkat flin på sina läppar, som att hon visste, visste vilken inre ångest jag fick i ögonblicket när hon kom in med sin silverbricka.

Jag åt fralljäveln och fortsatte låtsas fatta vad som avhandlades, försökte mig på att ställa initierade frågor men gav upp när någon påtalade att de just svarat på min fråga innan jag ställde den. Resten av dagen ägnades åt att tänka på hur jag skulle få något i min arma mage. En skål med bjudgodis i receptionen länsades, vatten kom jag också över och på flygplatsen blev det en vidrig fralla till. Men ändå, norrmännens hån mot oss långdistanslöpare är ett ärr i min själ. Nästa gång jag åker till norge vill jag i förväg ha fax med skriftligt på att jag får besöka en riktig kantin. Där vill jag sitta ensam så att jag slipper låtsas förstå vad som sägs.

Efter kvällens träning på Zinken om sammanlagt 16-17K med ett inlagt backpass blev det pizza med två ägg på. Det kallar jag mat, skulle kunna klämma en till nu på en gång.

18 comments:

Nix said...

Det sägs ju att man inte ska generalisera
och säga till exempel att Tyskland ej är bra.
Det ska man inte heller
i allmänhet jag tror,
men detta gäller inte om
det land där norrmän bor.

Norge, Norge, det är ett ruttet land.
Norrmän, norrmän, ett jävla rövarband.
Norrmän, norrmän, dom fiskar dålig torsk.
Så om du ser en slisk
och han stinker rutten fisk
är han utan tvivel norsk.

Ja, norrmän är förskräckliga,
så fula och så små.
Med slipsar som är äckliga
med norska blommor på.
Dom larvar sig och sjåpar sig
och joddlar och står i.
Man frågar sig när man dom ser,
hur korkad kan man bli?

Norge, Norge, det stiger aldrig frem.
Norge, Norge, med de tusen hjem.
Norge, Norge, du skamfläck på vår jord.
Känn det står en stank
ända ner till Doggers bank
från ditt norska smörgåsbord.

Man borde ge en riktig smäll
åt Norge som nation,
för att dom har så fula fjäll
och taskig folkpension.
Dom gör ju inga bilar
och cyklarna är kass
och deras ende store skald,
han heter Peter Dass.

Norge, Norge, är världens sämsta land.
Norrmän, norrmän, dom borde tas om hand.
Norrmän, norrmän, det folk som Herren gav
en hopplös håg och en panna som är låg
så att hatten ramlar av.

Anonymous said...

Hmmmm. Jag fick också in en puff om norrmännen idag. Kan det vara ett tecken i tiden?

Anonymous said...

Vissa har problem emd norrmän. Jag har problem med orienterare... De har konstiga kläder... ;-)

Anonymous said...

Masse: Orienterare och deras kläder igen! :-) Kan du (i målande ordalag, tack) beskriva en typisk orienterare?

Bara för att: Jag är galen i Norge. Jag gillar norrmän. Jag tycker norska klingar fin-fint. Jag avskyr norska ostfrallor. Jag tror norska långdistansare satsar på att löpa på reservkrafterna. Sånt härdar. De norska längdåkarna körde länge enligt samma princip. Sen började de äta lunch och se vart det lutar ;-)

Sten Berg said...

Bra inlägg i denna tråd, Nix, du är poet, driven av hat, mot norrmän.

Jag måste nog hålla med Bureborn här, jag älskart norrmän lik amycket som jag hatar deras fucking frallor.

Anonymous said...

då vill jag hellre återknyta till något annat som du har skrivit om innan, nämligen ortorexi.

Artikel idag på Aftonbladet om detta och frågan är om hennes "träningsberoende" var problemet eller om det var så för att hon hade en ätstörning som var problemet.

Norrmännen kanske vill att du får ortorexi?

http://www.aftonbladet.se/kvinna/article1777198.ab

Nix said...

Äh, den är ju snodd rakt av. Hasse & Tage stod för texten - som är en kärleksförklaring till norrmännen.

Anonymous said...

jag är rädd att fortsätta med omega-3. Det finns ju risk att lukta fisk om man äter det och en ganska målande strof i sången är

"Så om du ser en slisk
och han stinker rutten fisk
är han utan tvivel norsk."

Shit! Om jag börjar lukta fisk så får jag börja använda lusekofta och byta namn till Mats-Ole Högdalen... ;-)

Huvvaligen!

Nix said...

Ja, och börja orientera.

Anonymous said...

åh, fyfaaan... ska sluta med fiskkapslarna direkt...

Anonymous said...

He-he....som norsk leser av denne inspirerende bloggen er det trist å høre at Allan har blitt skuffet over Norge på sitt Oslo-besøk. Jeg kan forøvrig opplyse om at denne hån neppe var rettet mot ham spesielt, men er en norsk særegenhet: Lunch er for de fleste noen skiver brød med pålegg. Trass i de norske oljemillionene er fortsatt varm lunch ansett som en dekadent luksus...

John

Anonymous said...

hahaha... humor... Men heter det ikke lunsj på norsk?

Sten Berg said...

Hmm, okej tack John!
Kan någon översätta?


Nej förlåt, jag fattar mer än jag ville påskina.

ja konstigt det där med lunchvanorna men kul att du läser min blogg! Och ett mkt fint operahus måste jag säga att ni är påväg att få, även om det nu blir en smula försenat.

Sten Berg said...

Men vaddå, är det en svenne som försöker leka Bagge?

forget 4P said...

De och italienarna har en förmåga att alltid ligga efter oss fram till sista utförskörningen in till spurten... att aldrig Södergren&Co lär sig?! Nej förlåt, var var vi?

Hoppas de förstår att riktiga idrottare behöver mat, ingen jäkla fransostoast....

Antar att du genomförde passet på ren vilja efter det..

Anonymous said...

Fredrik Stoor i fotbollslandslaget berättade att i Rosenborg har de allt; träningshallar inomhus, laboratorium, massor av tränare, forskningar etc, etc.
Men till lunch får de - mackor på vitt bröd, bara mackor på vitt bröd.
Norrmännen är verkligen helt usla på kost, men det har räckt till elva Champions League so what the heck.

Karin said...

Man ska inte skratta åt andras olycka, men jag höll på att skratta ihjäl mig när jag läste ditt inlägg. Förlåt ;-D tyckte bara att det var så otroligt träffande; både kostproblematiken för en långdistansare och norrmännens brist på lunchkultur...

Anonymous said...

Vid nästa Oslobesök tar du med din egen lunchlåda. Gör en schysst pastasallad.skippa broccolin(luktar fis efter en flygtur i plastlåda) Norrmännen kommer titta trånande när dom tuggar på sina brödskivor. Hoppa tidiga flyget hem, ta trikken upp till Frognersetern och löp sen en runda till Ullevåleter och tillbaka till Frognerseteren. Norrmännen är som de är, men deras löpmiljö är fantastisk...