Tuesday, May 13, 2008

Allt jag tänker på när jag inte springer

Allt jag kan tänka på när jag inte kan springa är att jag verkligen vill ut och springa. Jag blir minst sagt avis när jag ser en joggare.

En sak jag kommer på som är riktigt trist är att jag inte kommer ut i naturen så värst mycket, det stör eftersom det ju verkligen är så vackert just nu ute. För övrigt har voltarenkuren börjat slå in på mer än ett sätt nu, min mage klarar tabletterna lite sådär om ni absolut vill veta.

Det finaste just nu är för övrigt att jag snart är ute och springer igen. Tar mitt nästa pass senast på lördag skulle jag tro. Längtar som en nyförälskad efter sin älskade typ. Fram tills dess kan ni träffa mig i poolen på GIH.

11 comments:

Karin said...

Hoppas att Voltarenkuren har lite positiva effekter också! Testa att ta Voltarentabletterna efter maten och gärna med fil/yogurt/whatever/ med lactobaciller (typ a-fil).

När nästa pass kommer så är jag övertygad om att det kommer att vara minst lika underbart som du drömmer om!

Dunceor said...

Voltaren har tagit ut sin rätt på min mage också. Värsta är att det verkar sitta i efter jag sluta med dem. Inget skoj alls.

Karin said...

Apropå absolut ingenting; när kommer den rafflande upplösningen av Boston-äventyret?

gullfot said...

Uhhh, att ni vågar peta i er sånt grabbar. Men det klart, kan man inte springa så gör man väl vadsomhelst :-( Hoppas det blir bra nu.

Ja i övrigt så ansluter jag mig till Karins fråga. Upplösning, hm, gärna i fler delar - vi tröttnar nog inte i första taget!

Benet said...

Det enda positiva man kan säga angående mina Voltarenkurer var väl att min mage fixade tabletterna. Dock hjälpte de inte mitt ben...

Förstår vad du menar när du skriver att du blir "...avis när jag ser en joggare". You lucky, lucky bastard är väl de orden som brukar komma till mig när jag skymtar en löpare med bra fart under skorna. Men snart är vi också där igen. Garanterat! Ha det så gött i poolen på GIH så länge!

MarathonMia said...

Stackars, stackars Allan. Det här med perspektiv är inte din starka sida ;-) Själv blir jag grymt glad när jag KAN springa och tänker på folk med trasiga knän, reumatism, avsaknad av ben (!)... nu har du en kort rehabperiod efter en extremt intensiv träningsdos iförd ömmande benhinnor. Lärdom? Ta hand om din kropp, den maskinen ska transportera dig genom livet. Det är OK att ta hjälp av naprapat och tabletter när det behövs (gärna i tid, och som en del av träningen i förebyggande syfte - nappisen menar jag då). Fasan is back. Och se till att pumpa in lite mental styrka under tiden - det hjälper.

Sten Berg said...

Fasan, jag vet faktiskt exakt hur lite det egentligen är syn dom mig. Jag har privilegiet att få gå runt och vara småskadad. Det är fantastiskt. Och nu när jag ligger och plaskar bassänglöpning så känns det trots allt rätt okej. Men nog saknar jag löpningen ändå vet du.

MarathonMia said...

såklart. och det ska du. Annars är du inte Allan. Jag kände bara inte för att vara klämkäck idag :-)

Och dina benhinnor är inte "småskada" - jag har sett dig både försöka gå och springa med dem, det var egentligen inte det jag syftade på - det var mest tiden du måste avstå från löpning som kanske behövde lite perspektiv ;-)

Anonymous said...

Voltaren är för bäbisar. Snacka med någon på jobbet och be om diklofenak (hardcore versionen). Jag knapprade dem, gav benen kalla bad (10 grader) i 10 min dagligen, gick runt med neoprenvärmare på underbenen 24/7 och gjorde tåhävningar morgon och kväll.

Det tog 5 dagar innan jag kunde springa igen.

Sten Berg said...

Faktum är att det är diklofenak jag går på. Det kickar in, men har ännu inte kickat in totalt, räknar med ett pass om 11K på lördag och om positivt resultat (typ eller kanske oavsett) 22K på söndag.

Karin said...

Bara för att vara petig; Diklofenak och Voltaren är synonympreparat (dvs same shit-different name)Bara det att Diklofenak är billigare. Ska det vara hardcore får man nog ta till Voltaren-T...
/Syster Yster :-)