Okej, jag tycker inte längre 3.30 är förnedrande, jag tycker det är en helt okej tid. I alla fall efter att ha vaknat imorse och tänkt att vem fan är jag? Vem fan är jag om jag inte går ut och springer idag? Jag är ingen då. Okej, löpning kom jag alltså inte undan, men jag tänkte att minimal skada är en bra plan. Därför körde jag ut till Hellas och körde milspåret. Mycket vackert i den kuperade terrängen. Tiden på passet blev i snitt 4.40 tid. Vet inte vad 3.30 har för snitttid men 4.40 som snitt verkar väl rimligt eller?
Till min tröst kan nämnas att det är rätt rejält kuperat därute och att det är terränglöpning i det närmsta på sina håll.
Men viktigast av allt, det gjorde mkt ont att springa idag, men inte super super ont, plus, min mage klarade att springa med Diklofynak chacket. Inga problem. Det var roligt att springa trots viss smärta, kanske för att löpning i Hellas alltid känns som att träffa en gammal vän som man inte sett på länge, man liksom fortsätter samtalet där man senast slutade det.
Okej, Hitler värker nu men vi får se om några timmar hur illa det gjorde med löpning idag. Receptet på marathon med minimerad smärta kan för övrigt se ut som följer: två alvedon, en Diklo, Voltarenkräm på Hitler, en stark linniment på Hitler och tejpat underben.
Frågor eller synpunkter på det?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
7 comments:
4:40-fart ger 3:16:55 och för 3:30:00 krävs 4:59-tempo rakt igenom. Annars är det glasklart!
Det gör ont nu. Men det här är en liten del av din totala tidsrymd. Sedan, nån gång inom en snar framtid, kommer det här vara ett minne. Ett minne om kamp. Och plåga. Som stärkt dig. Och du kommer åter att springa på lätta ben. Det kommer att bli som att möta en gammal vän. Och fortsätta på samma spår som där du slutade. Men på dina drömtider.
Berglund, tack, jag orkade inte räkna ut det själv. Fast jag ju kunde göra det.
Magda, det är inte ett dugg synd om mig, jag saknar mycket lite i mitt liv, skador och smärta är bara en del av det som kan kallas min livsluft.
Ha! Min selma på start ligger bra till alltså.
Ja det känns så just nu. Vi får se imorgon.
Sa jag att det var synd om dig? ;) Faktum är att jag tänkte precis tvärtom.
Nej det är jag som typ sitter hemma och tänker att det är synd om mg. Men det är för att jag har en hjärna som en femåring ungefär.
Post a Comment