Himlen och helvetet med den lilla stoppknappen

Idag blev det kvalitetslöpning i Newtons och mina Mizunos. Först 5K i mellan 3.45 -3.58 tempo, detta skedde i mina nya Newtons, jag kunde inte springa en meter till kändes det som, mina vader blev hårda som granit och de värkte.
Satte då på mig mina Mizuno wave creation (de tyngsta löparskorna som finns tror jag) och sprang 6K i 4.10 tempo. All min löpning idag skedde i motlut.
Efter löpningen gick jag in och körde armhäv, rygg, mage och dynamiska stretchövningar.

Som ni kanske anar begicks alltså dagens pass på ett löpband, jag hade förutsatt mig att köra 15K men lyckades bara genomföra 11, inte för att jag blev så trött utan för att det är så lätt att lägga av. Det är bara att trycka på den lilla röda stoppknapen. Den lilla knappen är som en djävul på ens axel liksom. Den säger, tryck på mig, skit i det här nu, softa lite, hoppa av bandet. Att trycka på knappen blir lite som att ta heroin kanske. Det är så skönt att trycka men eftersmaken är lite dålig liksom.

Så, eftersmaken idag är bitter, det skulle ju bli mer löpning idag. Det trista är att denna känsla, känslan av fusk kommer att förfölja mig under resten av dagen. Detta är en löpningens baksida tycker jag, det relativa självföraktet som uppstår när jag fuskar.