Skönhet är två ensama män på ett nedsläckt Stadion

Efter jobbet ikväll sprang jag ner till stadion för intervallträning. Jag sprang med ryggsäck från jobbet och hem. Mycket fint tycker jag.

Kom inifrån Lilljanskogen upp till Stadion, väl där stod en man och kliade sig i huvudet. Stadion var låst och mannen såg mycket frustrerad ut. Mannen var en belgisk affärsman som hade hört på sitt hotell att Stadion hade löparbanor varför han nu var där för att köra tusingar. Precis det även jag skulle göra. Vi joggade runt Stadion och hittade en öppen grind vid sista ingången mot GIH.

Belgaren som visade vara en rutinerad marathonlöpare skulle köra sina tusingar i 4 minuters tempo medan jag hade förutsatt mig att ligga mellan 3.30 och 3.45.

Belgarens sällskap underlättade mina tusingar avsevärt. Stadion var helt nedsläckt och jag såg endast belgaren som en svart vålnad när han sprang runt. Jag såg belgaren och en svart katt som strök runt på gräset, undrar om katten lever sitt liv där på Stadion. Efter fyra tusingar gav min nyvunne vän upp och började lunka runt stadion med förevändningen att han till helgen skulle delta i ett lopp i sin hemstad varför han inte ville bränna ut sig. Hans energi riktades nu istället åt mina två avslutande tusingar. Han stod därinne och hejade på mig, hejade fram mig. Det hela var fint på något sätt, en handelsresande och jag på stadion. Han klappade händerna och jag sprang, vi var två ensama män på ett nedsläckt och tyst stadion.

Mina sex tusingar gav följande serie med 200 meters joggvila emellan (3.31, 3.33, 3.37, 3.38, 3.33, 3.42). Jag kände mig mycket stark ikväll trots mitt avslutande tidstapp. Löpningen var i sanning vacker och kvällar som denna kan man leva på länge. Det är värt veckor av oinspirerad löpning för en sådan kväll.

Måste här för min egen skull lägga in gårdagens pass också 13K på 58.14, vilket ger en snitttid på 4.28.

Just i detta nu känner jag inte av någon svacka, känns som att jag för övrigt löd Niklas råd om att köpa sig ur dem. Kunde inte hålla mig utan köpte ett par Newton som jag nu längtar efter så mycket att ord inte kan beskriva det.