Michael, den förutsägbara ögonöppnaren

Igår lyssnade jag på sommarprataren, det var Michael Treschow. Inte Mickael utan Michael, med engelskt uttal. Han var ungefär lika imponerande förutsägbar som Ulf Lundell var i sitt sommarprogram. Uffe sa ungefär såhär: ” 1967 skulle jag gå o hälsa på min kompis Pärre som lånade en lya på Drottninggatan, han hade fest, den festen varade till 1972 och nu kommer en låt med Rolling Stones”. Tänk om Uffe valt att spela något som förvånade, eller sa något man inte redan visste om honom eller livet. All respekt till Ulf, jag gillar honom verkligen, men överraskad, klok och ögonöppnad blev jag inte av hans sommarprat. Inte ens road blev jag, mest lite trött, tror rent av att jag somnade under en liten stund.

Igår var alltså Michael Treschow sommarpratare och jag lyssnade. Michael var precis lika förutsägbar som Ulf, det var Kina bla och Indien bla, och Europa blä, och möten med riktiga människor hit och med ungdomar som vill satsa på teknik dit och Michael Treschow som den gode mecenaten datt och tillväxt ooohopp. Sen var det slut och man satt och gapade över förutsägbarheten. Michaels största ögonblick, när han så att säga sågade itu sin assistent eller trollade bort en elefant eller vad ni vill, var när han berättade att under tiden han pratade skaffade 25000 kineser mobilabonnemang, sen gjorde han konstpaus, som för att vi skulle få hämta oss från denna chock och komma till insikt. Det var Michaels golden moment tror jag han kände. Musiken var exakt som i Ulfs fall förutsägbar. Medan Ulf spelade golden hits blev det plågsamt tydligt att Michael bara sätter på mainstreamkanalen på flygplanens musikkanal. Det var The Animals, Elton John (Circle of Life), Norah Jones och någon Poveldänga. Det var okej musik men man gapade över hur inte överraskad man blev.

Trots all denna förutsägbarhet fick Michael in ett knytnävslag på mig igår, he made my day, fick mig att chippa efter luft och känna mig chockad. Han spelade Benny låten Du måste finnas med Helene Sjöholm, den träffade rakt i mig som en blixt från klar himmel.
Jag blev helt tagen av låten, har inte lyssnat på den på länge och aldrig på riktigt liksom. Men Michael fick mig att inse att detta är bland det bästa jag hört, bland det bästa som gjorts.
Tog fram den i min Itunes och laddade ner den i min Ipod. Hade jag varit på väg ut på en runda kan jag lova att jag sprungit otroligt snabbt. När Helene sjunger utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav i den perfekt arrangerade orkestrermiljön går det inte att hålla igen, det är perfekt dopingmusik. Ikväll ska jag ut och ta 14K med låten på repeat. Jag ska tacka Michael för att han påminde mig om låten och för att han verkligen, trots allt lyckades påverka och överraska mig samt att han hjälpte mig att springa ännu snabbare.